Mello: Deltävling 1 [Luleå]

Jag kommer alltså ge plus på de olika delarna i Mello á la Alex Schulman. Jag kommer däremot inte göra en ny kategori därför att det skulle lika väl kunna vara något som jag skrev i min egna dagbok (om jag hade någon). Så stor del har Mello i mitt liv. So, here we go..

Pre-Intro: ++
Konstigt, halvkul och lite krystat. Man kan se hur de vill vara roliga och det går inte riktigt hem. 

Intro: ++++
Jag älskar tanken, men det kunde utvecklats mer för att bli super. Allt som allt tycker jag det var mycket kreativt (dock lite "vanligt kanske"), underhållande och roligt. Gillade inte Maries lila jeans och magtröja. Det blir magiskt när mello-introlåten tar ton. Nu kör vi!

"Komiskt"-sketch: +
Carl Bildt (typ imponerande?). Inte kul, men de försöker, allt för tydligt. 

Artistförhör: ++++
Kul! Jag gillar det, men inte Per. Bra idé. Nytänkande. 

Dilba: ++++
Skön låt. Outfit:en påminner lite om Hanna Hedlund när hon sjöng "Anropa Hallå" ett antal år sedan. Runt sticket älskar jag låten och Dilbas säkerhet. Hon har en ton i rösten som borde utnyttjas mer. Inte helt tänd på dansarnas kläder, men Dilbas fungerar. 

Swingfly: +
Gillar inte hans kläder. För att rap ska vara bra eller åtminstone fungera behöver den vara världsklass och det är den inte. Dock fungerar beat:et och musiken, men tjejen känns orutinerad och malplacerad. Christoffer Hiding är väl det enda bra med låten. Resten var värdelöst.

Jenny Silver: +++++
"Laserskärmar", rejäl bas, trallvänlig refräng, glitter, dansare, Carola-fläkt, paljetter från taket, höjning, slutpose. YOU GOTTA LOVE IT!

Jonas Mattsson: ++
Början var bara pinsam och alldeles för förutsebar. Falsetten sitter men det var nog det enda. Ledsen att säga det men..TRÅKIGT. Det håller inte i Mello och ännu mindre i ESC. Låten växer dock. 

Le Kid: ++++
Gillar Andy Warhol-läpparna på bakgrundsskärmarna. Bra början. Det är en färg-chock utan dess like. Oerhört trallvänligt och den sätter sig på hjärnan. Paljetter ur muffins i taket. Säger inte det allt? (Man blir i alla fall glad av låten.)

Rasmus Viberg: +++
Bra refräng. Snygga kläder. Versen är lite tråkig, lite som ett tomrum där man väntar otåligt efter refrängen. 

Pernilla Andersson: +++++
10 sekunder in i låten och jag är in love. Hon, bandet, innerligheten, scenen med röda draperier. Hon är sig själv och säkerheten, erfarenheten och passionen till musiken skiner genom. Jag ska aldrig lämna dig.

Danny: ++++
Jag älskar skinnjackan och allt det andra han och hans dansare har på sig. Bra beat, bra dans och bra sånginsats. Rappen känns inte som jättemycket Danny, falsetten passar honom bättre. Refrängen är inte tillräckligt bra för att låten ska få 5 plus. Hans artistegenskaper tar honom ändå till final. 

Hurricane (eller ad det var för något?): +
Jag satt mest förvirrad. Jag tyckte inte alls om det och det var manusbundet, dåligt och tråkigt. 

Programledarna: ++
Hyfsat. Marie måste sluta fejkskratta och Rikard måste sluta vara så Bingolotto-ish. De skötte felsägningen bra. 

Manus: ++
Har det någon gång varit bra manus någonsin i Mello? Men var det inte lite sexsistiska skämt i år? Aja, jag tycker de var kul. 

Mellanakt: ++++
Jag gillar inte det raka håret på Nanne. Hon ser sjuk ut i det. Sångmässigt: mycket bra. Bra låt, br amed Nanne-rösten, bra med rök och aftonklänning. Självklat var tonartshöjningen med - Power! Lite likt Whitney Houston. 

Finalisterna: 
Danny - väntat, bra.
Swingfly - värdelöst. Jag vill dö.

Andra chansen:
Jenny Silver - härligt, bra.
Pernilla Andersson - underbar människa, kämpa vidare.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0