mymb

Jag kom på en sak idag. En sak som ni nog inte vet.

Jag kom på idag (ikväll) en sak som ni kanske inte (troligtvis inte) vet om mig, så här kommer det. (Ja, jag är medveten om att jag skrev samma sak två gånger, men på två olika sätt. Och JA, jag vet att det är stört.)

Jag föddes med en missbildning. Mitt ena käk-ben var "ut-och-in". Alltså det var vänt åt fel håll. Som tur var så fanns någon sorts specialist som kunde fixa till det direkt. Tyvärr är det allt jag vet. Mamma har berättat det för mig några gånger, men jag kan inte minnas att hon har sagt något mera utförligt än så.

Jag antar att jag, om jag var på vanligt humör, skulle skriva något i stil med "Tadaa!" eller "Det var allt...". Men inte idag. Min kropp känns utsliten likt en gammal flygel och mitt psyke är konsternerat, som försvinner in i en egen gammal värld när det hör intro:t till Håkan Hellströms låt Vid protesfabrikens stängsel. 

Jag som en hel känns bortgången. Jag vet inte om jag finns närvarande. Jag vet inte om jag drömmer, fantiserar eller tänker. Idag är jag bortgången. En tappad själ. Imorgon finns jag igen. Det vet jag.